Hur är det möjligt?

Att längta så mycket att det gör ont (i flera bemärkelser) efter någon som man aldrig har träffat? Nu syftar jag förstås på lillknyttet! 

I natt har jag fått sova någolunda bra. Har bara varit uppe tre gånger. Somnade vid 23-tiden, upp vit halv ett, fyra och sex. 

Ska snart åka ner till MVC och hoppas verkligen att provsvaren från glukosbelastningen var ok. Sen hoppas jag även att magen inte har växt för mycket heller.

Det var väl allt för nu...

Heddå 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback