Mamma Mu

Axel Vincent Johansson. 55 cm lång och vägde 4280 gram. Allt har gått hur bra som helst. Stort tack till op-teamet på Operation Öst som fick mig att känna mig väldans trygg!

Fick avslag på min överklagan gällande min graviditetspeng. Jävligt roligt att slösa 50 jävla dagar av våra föräldradagar... Men hellre att må bra de sista två månaderna än att må dåligt och ha ont. Så den 27 oktober gör jag sista dagen på BK. Och den här gången hoppas jag verkligen det blir den sista! 14 år räcker.

I dag börjar jag 12, så jag och Victor har en slappismorgon. Han ser på "Cars" för säkert 100:e gången, men han älskar den filmen. Snart kommer pappa med en klädleverans. Har beställt två par fodrade byxor till Victor. Nu blir det snart duschen så att man hinner göra något innan dagis och jobb. Föresten så fick jag förlängd sjukskrivning till och med 27oktober. Hoppas bara jag har FK på min sida...

Nu var det vääldigt länge sen jag skrev igen, men det har varit väldigt mycket nu. Victor ska få ett syskon i december och jag har inte mått bra alls. Det är en stor bidragande orsak till att jag inte har orkat skriva. Förra gången jag var gravid så kunde man bara bry sig om sig själv men nu har man ju ett piggt yrväder att hålla reda på också. Han går från klarhet till klarhet och har t ex inte haft något krampanfall sen i november förra året. Han pratar mycket och härmar oss. Och det senaste EEG var felfritt.
Idag är vi dock hemma från jobb och dagis få vi är sjuka. Men han ska till dagis i morgon, men vi får se om jag jobbar.

I förrgår natt började det... Victor började hosta jätte mycket och gråt efter varje gång. Sen fick han lite svårt att andas. Fick sova inne hos oss och ingen av oss tre sov väl speciellt bra, kan jag ju tala om. 05.15 fick jag nog och gick upp.

Inget dagis för lilltrollet, utan det var bara att ringa in morfar... Själv var jag tvungen att jobba, men som vanligt när alla andra AL är borta/upptagna/lediga/redan jobbar/sjuka så ballar det ur totalt. Fick en tid på Skoghalls VC 11.40 och jag slutade 13.. Bara till att sätta sig och panikringa in personal.

Allt såg bra och lät bra när vi var hos doktorn, men lite vätska bakom trummhinnan i vänster öra var det enda. Vi fick Bricanyl utskrivet för att vidga luftvägarna på natten.

Allt frid och fröjd på dagen, en mycket glad Victor röjde runt hemma hos mormor och morfar.

När vi kom hem så fick han bada en sväng, sen dags för medicin, välling och inväntande på att pappa skulle komma hem så vi kunde säga gonatt.

Ca en timme efter han somnade brakade helvetet lös! Trodde ärligt talat att han skulle sluta andas, så hemskt var det. Vet ju nu att krupp inte är något man dör av, men ändå!

Ååååå så samtal till 1177 och sen dra in till akuten, så fort däcken bar oss! Och jag kan säga att Skodan kan vara snabb när den vill!

Bara att ringa jobbet, i panik, och förklara läget. Nu har jag turen att ha världens bästa kollegor som löser det mesta. Chefen är på möte den här dagen och jag skulle egenligen behövt jobba, men vad fasen gör man.. Har en man som nästan inte kan sätta sin fot inne på sjukhuset utan att få PANIK. Lite jobbigt är det.

Världens bästa pappa/morfar fick snällt följa med in som stöd. Behöver jag tala om i vilkens knä Victor satt heela besöket? Inte var det mitt....

Väl inne på akuten fick vi förklara läget i luckan, att han även har epilepsi, och då gick det undan kan jag lova!
Satt totalt i väntrummet i max 10 minuter. Vi var inne 21.30 och hemma igen 00.30. Victor fick behandling med kortisontabletter och adrenalin. Fick inhalera 4 gånger tills det släppte. Detta är andra gången han får en sådan behandling men första gången var det inte riktigt så illa som nu. Var ganska så nära att ringa 112 istället för sjukvårdsupplysningen den här gången. SÅ roligt var det....

Och tre timmar på akuten är ju ganska så kort tid, tycker jag. Har ju varit med om värre, t ex när jag hade ramlat av hästen och fått hjärnskakning och väntade på att jag skulle få komma upp på skallröntgen. Kom då in runt 10 tiden och var hemma runt 17 ca.. och till råga på allt fick jag ligga i korridoren, men nyfiken som jag är var det "bara" kul att ha koll ;)

Så idag är vi hemma, jag och Victor och bara tar det lungt. Han är förkyld, hostar och är rosslig i halsen men så blir det efter kruppanfall..

I kväll är det hockey, så jag är liiite sugen att se den matchen. Tror det är avgörande för FBK.
I morgon ska jag jobba kvällen och bästa mormor och morfar ska passa lilltrollet några timmar.

Satt och slötittade på tvn igår kväll... Halv 9 ringer telefonen från dolt nummer. "Ååå en telefonförsäljare igen.." tänkte jag, men ack vad jag bedrog mig!

"Hej" hör jag i andra änden. Det var Jenny som ringde. Och så hör jag det gulligaste lilla ljud från en nyfödd liten powerpingla! Och tårarna bara strömmade ner för kinderna, så lycklig blev jag!!!!!!!

Min lilla kråka har blivit kråkmamma!!!!!!

Hej hopp vad det gick undan!! Så sent som i måndags satt vi i soffan och pratade om vad barnmorskan hade sagt; att det kunde komma närsomhelst nu... Tur att vi hann och titta igenom den där kassen med bäbiskläder. Hoppas bara något passar för lillsosa var ju "bara" 48 cm lång (hela 9 cm kortare än storklossen Victor ;))

Tyvärr har vi varit lite sjuka här, men som tur är så är vi inne på det sista dygnet på vår konvalecent så det har ju gått 48 timmar sen sist. Vill bara dit och sooosa på både bebis och kråka!


Powerpuffpinglorna på Carin och Niclas bröllopsfest i Oktober 2009.